Hej!

 

Jag lovade ju er en presentation om oss igårkväll, så här kommer den!:)

 

 

Vi som äger Thelma heter Beatrice & Tobias, men det är nog mest jag, Beatrice, som kommer blogga.;) Vi bor tillsammans i en tvåa på en ö som heter Frösön.

 

(tobbe ser lite skev ut på bilden, men det bjuppar han på!)

 

Tobias är uppvuxen med hundar, man kan väl säga att han har hundar som ett intresse, iaf när det kommer till att busa med dem.

 

Jag är då verkligen inte uppvuxen med hundar. Eller på sätt och vis är jag det, eftersom jag i unga dagar letade upp olika hundar att gå ut med.

Sedan stalkade jag dem på promenader för att se vart de bodde & vad de kunde tänka sig att heta i efternamn. Om jag inte visste det så knackade jag dörr & sa att jag tappat bort ett guldhalsband, och undrade om de hittat något.

Effektivt va? Det bästa var att de flesta människor släppte med sin hund med mig, någonting som jag själv kanske också skulle kunna göra. Fast lite mer begränsat.

 

Jag har haft många hundar som passerat under åren, vilket både haft sina för och nackdelar. Hundarna fick jag låna precis när jag ville, om de var hemma & hade tid. Det blev som att äga en egen. Men tyvärr så slutade det alltid med att de flyttade. Någonting som var otroligt jobbigt, speciellt med de hundar som man kommit nära.

 

När jag blev 18 hade jag redan flyttat hemifrån, men jag hade inte tid för hund. Inte plats för den delen heller.

 

Men tre år senare kände jag att jag faktiskt hade plats. Och tid dessutom. Men kanske inte för en valp, men för en vuxen hund?

Blocket var min bästa vän kan jag tala om för er. Jag anser att blocket är en oseriös plats att lägga ut annonser på när man ska sälja valpar, då bör man ha en kennel. Men omplaceringar kan jag förstå ligger ute där. Man ska ha tur om man hittar en kennel som har någon hund att omplacera. Oftast är det ju så att det är de nya ägarna som inser att tiden inte riktigt räckte till.

 

Jag letade & letade efter omplaceringar. Visste att jag ville ha en flatcoated retriever, då det varit min drömhund sedan tidig ålder. Visste också att jag ville ha en tik. Hittade en flat-tik på blocket, men hon var nio år..

 

Läste även en annan annons om en tik på 3 och ett halvt år. Henne gillade jag, men hon hade ingen bild, så jag fortsatte leta.

 

Det tog mig säkert två veckor till, innan jag valde att svara på annonsen som inte hade någon bild. Jag tänkte att "äh, va fasen, jag testar att skriva så har de säkert en bild de kan skicka!"

Sagt & gjort. Jag skrev några rader om mig och min älskling. Kollade min mail som en idiot. Hade hotmail haft sidvisningar så hade jag toppat dem då.

 

Inget svar under hela den dagen. Morgonen efter vaknade jag rätt så tidigt. Låg och tänkte på att de faktiskt kanske skulle höra av sig idag? Hoppades innerligt på det!

 

Tio sekunder senare ringer telefonen. Jag blundar extra hårt och hoppas på att det ska vara ett nummer som jag inte känner igen & inte från jobbet.

 

Mycket riktigt! Ett 090 nummer! UMEÅ! Herregud! Det var ju därifrån annonsen kom! Harklade mig några gånger för att få bort morgonrösten.

 

Kristina hette hon som ringde, hon som hade en flat-tik som skulle omplaceras. Jag kände direkt att jag tyckte om att prata med den människan, hon resonerade bra.

 

Det stod en kvinna före mig på hunden sa hon, men att hon skulle höra av sig dagen efter under kvällen om besked.

Jag kände en liten besvikelse. Kände "Skit också... Hon kommer ju vilja ha henne! Min vanliga tur!"

Vi lade på och jag sprang/snubblade in till Tobbe som var i sovrummet. Helt i extas berättade jag för honom om hur samtalet varit och vad som sagts.

 

Ville hela tiden ringa upp dem och fråga om de hört något från den andra kvinnan! Minuterna kändes som en evighet, klockan har aldrig gått saktare.

 

Jag kom på lite frågor som jag kunde ringa & fråga, bara för att få höra om de hört något.. Jag ringde säkert 3 gånger, men de hade inte hört något.

 

Dagen efter skulle jag höra av mig igen. Vi hade sms kontakt och bestämde oss för att höras på eftermiddagen.

 

Mitt hjärta bankade så jävla hårt när jag vaknade den dagen. Då jag visste att IDAG är dagen då jag kommer få besked. Jag hade lovat mig själv att inte hoppats för mycket, eftersom jag skulle bli så besviken om den andra kvinnan hämtat henne.

 

Men hur lätt är det att inte ha stora förhoppningar, när drömmen man haft sedan barnsben kanske slår in? Det är ju omöjligt! Nästan lika omöjligt som att inte berätta för alla att man står i kö för att ta över en omplacering? Men det lyckades jag ändå hålla hemligt för många!:D

 

Klockan blev fyra och jag gick ut för att ringa. Det var en darrig hand som lyfte mobilen ur fickan och ringde. Jag gick längst vattnet. Kristina svarade och hon berättade om sin dag, sedan sade hon att hon inte hade hört något från den andra kvinnan så om jag ville ha hunden så var hon min.

 

!!!!!!!!!!!!!!!!!??????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! VA!? ÄR DET SANT!? ÄR DET MÖJLIGT!??!? ÄR HON MIN OM JAG VILL HA HENNE!?

 

JAAAA!!! Jag VILL HA HENNE! Jag VILL det!

 

Jag började gråta. Den där hunden som jag hoppats så mycket på. Som hette Thelma. Var det möjligt? Som jag stått och ropat på i köket, fast hon inte fanns där ännu. Var det verkligen så att hon skulle bli min?

 

Vi lade på och planerade att vi skulle höras till veckan. För att jag eventuellt skulle komma och hämta Thelma på onsdagen. Vi pratade i telefonen på en fredag. L å å å å å nga dagar väntade!

 

Jag hade ännu inte sett någon bild på Thelma, utan jag hade tackat JA till en hund- men jag hade ingen aning om hur hon såg ut.

Men jag hade fått en känsla som kändes sååå bra! Vore ju hemskt om Thelma inte såg så bra ut då.. Hon var renrasig, men hennes förra ägare trodde inte att hon hade någon stamtavla.

 

Jag hade velat haft en stamtavla på min hund, men struntade i det. För jag VILLE ha Thelma. Så enkelt var det.

 

Jag bad om en bild & när jag fick bilden skickad till mig så var det de enda jag kollade på. Konstant. Den enda jag kunde visa bilden var Tobbe, för han var den enda som visste..

Hej!

 

Nu har jag äntligen fixat en blogg till Thelma. Här kommer jag skriva om allt som rör henne, allt från träning till soffmys.

 

Har suttit och pillat med designen hela kvällen, men nu är jag nöjd!

 

I morgon kommer en presentation om oss. Nu är klockan alldeles för mycket, skriver mer senare idag!

 

Sov sött!